Johanna

Seb har massor av musik på sin dator. Tydligen också Best of the boybands. Det är ok att mobba honom. Iaf lite. Hittade då den här underbara låten Mmmbop med Hanson! Vad hände med dem egentligen? Måste erkänna att långt bak, gömd bakom alla de där lite mer representativa skivorna så har jag Hansons skiva, vad är den heter nu, In the middle of nowhere eller något sådant. Jag tror att jag var elva när jag köpte den, eller fick den i julklapp föresten. Jag hade önskat mig den och blev därför väldigt nöjd. Så gjorde de en låt som jag tyckte var det finaste jag hört, I will come to you. Min musiksmak har utveckltats åtminstone lite sedan dess.

I stundens hetta kunde jag inte låta bli att leta upp den youtube. Den minsta snubben ser ju ut att vara ungefär åtta år!

Va fint och kanske lite oväntat att jag skriver ett inlägg om Hanson här på bloggen, men skyller på Sebastians best of the boybands(!?)

Kanske ska lyssna lite på Flying without wings också och drömma mig tillbaka till de dagarna jag var 14 och det var händelsernas händelse om man fått hångla lite i helgen.

Tänkte fortsätta lite angående tonårsår, men med en lite annan vinkling. Du är fortfarande så ung, men för många är just högstadiet den tid då man får ta mer skit och stå emot fler skällsord än någon annan gång i livet. Det är en jäkla debatt om undomar och tjejer som kanske redan i mellanstadiet börjar kallas för hora och diverse svordomar och könsord, gärna i en härlig blandning. Sedan är det tjejen i fråga som får skylla sig själv om hon tar åt sig!!! Skulden läggs därmed på helt fel person. Man är 14, ens bröst är olika stora, du oroar dig för mensfläckar på kläderna, hur cool du är, om dina kläder är ok, om du är ok, finnar, och neej det är inte okey att tycka att blodpudding är gott, osäkerheten över det mesta är total och när någon snubbe kallar dig för jävla fitthora så förväntas du att inte ta åt dig????

Vuxna förstår inte, jag kommer fortfarande ihåg. Jag jobbade sammanlagt på maxi nästa tre år. Under denna tid blev jag kallad för hora noll gånger. Inte ens av någon arg kund.
Högstadiet, hmm gör en lätt överslagsräkning eftersom jag inte kommer ihåg exakt. 52-14=38 38 veckor med fem dagar, 38x5=190 ca 2 ggr om dagen =380 gånger tre. Summa 1140. (psst! i den riktiga världen kallas det sexuella trakasserier)

1140 ggr blev jag kallad för hora i skolan. Den kan ha varit den mest osäkra tiden i mitt liv och att då inte ta åt sig kan bli jäkligt svårt. Intressant också eftersom jag inte ens hade haft sex och därför ännu mindre tagit betalt för det.

Och varför klingar hora sämre än torsk/sexköpare? Det är inte horan som är äckligt och avskyvärd. Det är de som tror och tycker att det är okey att köpa och sälja männsikor som om det hade varit matvaror på ica.

Männsikor som köper sex är äckliga och i mina ögon dåliga människor. Lyssna på mig jag har alltid rätt.

Ibland känns det som om jag skulle kunna skriva för alltid. Jag vet egentligen inte varför det roar mig att sitta här och skriva ner mina konstiga funderingar. Men det gör det uppenbarligen. Varför vill jag så gärna flytta härifrån? Vad är det jag tror ska finnas i en annan stad? Ett annat liv? Tankar om att ha Västerås som någon slags bas finns, emellan det resor som ska krydda mitt liv. Men jag vet inte.
 
Västerås skulle lika gärna kunna vara något område någonstans i forna sovjetunionen när det är sådant här väder. Allt är grått och betong. Det gäller nog också resterande sverige. Men regnet gör inte så mkt för snart ska jag åka till Indien. I morn bär det av till sjukhuset för lite sprutor inför resan.


Nu kom fredrik, så nu ska vi nog dricka te och hypa Indien!

Inte visste jag att arbetslöshet var så utmattande. Kanske är det inte bara arbetslösheten som gör det. Kanske är det också det faktum att flera av mina vänner flytt västerås till andra delar av världen. Ensamheten blir så påtaglig när Seb jobbar dygnet runt och de av mina vänner som bor kvar ägnar stor del av sin vakna tid åt att plugga. Kanske är också lite av min bitterhet baserad på en slags avundsjuka över andra människors diciplin när det gäller att plugga. För jag vet att just diciplin är en av mina brister.
Jag längtar till Indien. Jag vill åka nu. Det finns de som hävdar att de som åker till Indien endast är på flykt från verkligheten. Det skulle glädja mig om det var sant. För det är det jag vill ha, en annan sorts verklighet.

    Jag saknar min mamma, alla de där ensamma timmarna hade varit så enkla att slå ihjäl i ditt kök på den där kökssoffan som jag suttit så många gånger. Vi pratade om allt.
 Kanske var det det som hände som gjorde att jag till slut tog allt det där pratet ett steg till, bort från det att det bara var prat till att istället bli den verklighet som nu håller på att ta form.

Jag har ingen häst och inga katter, inget jobb och min resterande familj bor i Sthlm. Det blir alldeles för mycket fritid.
Och jag har redan besökt alla de där faktasidorna om Indien som google bjuder på.

Ähh vafan lightning up! Jag ska åka till Indien och snart börjar Outsiders, så livet leker.

Jag har blivit lite inspirerad till att skriva en lite summering över föregående år.

Januari:
Avslutade Genuskursen i Uppsala.
Februari:
Började återigen slava på Maxi.
Mars:
Började hjälpa Kattis med hennes hästar vilket i slutändan blev nästan lite väl mycket hästar.
Mamma blev sjuk.
April:
Flyttade hemifrån.
Åkte till Prag med Linda.
Maj:
Åkte till Frankfurt med Seb.
Juni:
Midsommarafton, kan ha varit den roligaste hittills
Semester från jobbet.
Juli:
Det hemska hände, med efterföljande sjukskrivning från jobbet resten av sommaren.
Slutade med hästarna.
Augusti:
Resa till Kreta med Seb, Therese och diverse folk.
Tillbaka på jobbet
September:
Sagt upp jobbet och tågluffade med min bror Mikael genom större delen av västeuropa.
Sade upp lägenheten.
Oktober:
Flyttade till Veinge stuteri utanför Halmstad i tron om att få utveckla min ridning. Inte mycket ridning, men jag blev en jäkel på att mocka bajs.
November:
Åkte hem och började jobba på Demodax. Flyttade ihop med Seb.
December:
Tidernas bästa Nyårsafton, underbar middag hemma hos Sofie med efterföljande fest hemma hos Therese.
Resan till Indien börjar ta form.

--------------------
Jag lever i någon slags nedvärderande tro att det enda jag gjort sedan studenten är att jobba på maxi, jag får det nu svart på vitt och jag liksom alla anda är fullt kapabel till att förändra mitt liv och genomföra de saker som jag vill göra.

--------------------

låt mig inte dö förrän jag verkligen har levt

Egentligen har jag ingenting att skriva men jag blir utråkad bara av att se att bloggen inte uppdateras. Men det kan ju bli ett spännande inlägg idag genom att fokusera på den senaste tidens mest kända känsla, trååååååååk!!!

Nyår var dock allt annat än tråkigt och jag förundras fortfarande av den extremt avancerade välkomstdrinken på Sofie och Liams lilla middagsbjudning. Vem ställer sig och kokar rabareber, blandar med juice och sedan silar och blandar med annat? Jäkligt gott faktiskt, kan nog vara den godaste drink jag någonsin druckit.
Underbar middag, maten var kanon och likaså sällskapet, sen drog jag och Seb till Therese´s fest, det var också kul, massa kul folk och några som jag inte träffat på jättelänge.

Tillbaka till mitt trååkliv, jag är just nu mellan två jobb, eller egentligen mellan ett slaviskt skitjobb och mitt livs största äventyr. Så jag har en del fritid just nu, kan vara svårt för vissa att förstå men jag har lite för mycket fritid. Jag har då massor av tid för att till exempel träna och ta hand om kropp, men det som händer är att varje gång jag tränat så vaknar jag dagen efter med att min förkylning med förnyad styrka kommit och hälsat på. Så jag tar det lugnt så att jag åtminstone är frisk när jag åker till Indien, för enligt alla så kommer jag att bli jättesjuk så fort jag sätter ut foten från planet. För det är det alla blir när de åker till Indien. Jaa jag är fullt medveten om det så det är ingen som behöver känna sig manad att berätta det ännu en gång ;)

Planerna för i morgon är följande, möta upp Fredrik på stan och gå till Naturkompaniet och glo på myggnät, och ringa infektionskliniken och fråga vad vi bör vacinera oss mot. Shit pomfritt! I morgon är det alltså fullspäckat schema! Sen på fredag ska jag träffa Amanda och diskutera fetma till hennes skolarbete. Det är nästan att jag kommer att bli utbränd om jag fortsätter så här. Jag hoppas att det framkommer att jag är ironisk.