jag älskar alla de halsdukar du stickat till mig

Jag har sagt upp mig på jobbet, och sagt upp lägenheten.
Japp.

Jag har äntligen satt mitt liv i rullning. Nu är det på gång.

Det är verkligen skillnad på att vara vid liv och att verkligen leva.


Den här bloggen har nu, snart ett år gammal inte blivit vad den var menat att bli. De arga feministinläggen är praktiskt taget obefintliga och mina formuleringar är inte vad de borde vara.
Ann-Christin säger att mycket av den ilska jag tar ut på att bli upprörd över saker omkring mig egentligen handlar om en ilska jag har inom mig men inte vågar släppa fram. Kanske. Men jämställdhet och mänskliga rättigheter är fortfarande viktiga.

Katter behöver hem!
alla ni som sagt att ni ska kolla runt kanske kan göra det också, inte bara säga att ni ska göra det.

Snart åker jag och Bror Micke på vår resa, ska bli så jäkla kul och välbehövligt. 10 september. och sen? ja sen, sen är det helt upp till mig att göra mitt liv till det jag vill att det ska vara.

Nu ska jag hem och käka lite frulle, sen gymmet och sen promenad till jobbet. Ohh! jag fick nyss en släng av munterhet. Hmm intressant.


"You see everything you see every part
You see all my light and you love my dark"


Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig

Egentligen så ligger jag i tusen bitar på golvet.

Just nu är det som om mitt liv är lite av ett paralellt universium, det finns den sidan som syns och den sidan som bara jag ser. Tro mig, likheterna är få.


You are my rock,
-och Du är en hel bergskedja, med bäckar av rödaste vin.




just my imagination

jag är förvirrad
ovanligt
eller inte

när vintern gömmer dina spår så att du inte hittar hem, när du är vilsen i en vinternatt igen, kom ihåg mig då


På söndag ska jag och Seb åka en sväng till kreta. Vi ska sola, bada, dricka vin och äta ost. ( Linda var är du? ost och vin belongs to us )  det ska bli skönt. Vi lyckades självklart pricka in vår sista minuten precis dit (och samtidigt) som Therese och Robert mfl. Underbart. Vilket jäkla flyt helt enkelt.


Var länge sedan jag ägnade mitt skrivande åt att fundera över existensiella saker, vilket oftast var huvudtemat. Kanske för att det just nu ligger alltför nära. Eller också av den anledningen att det inte tjänar något till. Mm så skulle det nog kunna vara, det finns helt enkelt ingen anledning att grubbla över mening eller varför det blir så som det blir, visst funderar jag. Men inte som jag gjorde förr. Nu är jag tidvis tom, tidvis arg men då över nuläget, eller ja också bitter över att det blev såhär. Inte funderar på varför, det handlar mer om just nu, för att det blev såhär, inte varför det hände. Eller vafan, jag förstår inte ens mitt eget resonemang.
Men om jag gjorde det, kanske skulle det då vara lättare att svara när ni frågar hur jag mår.


Klappa katterna och sedan gå hem igen då. Damsuga är tanken. Så det är fint sedan när jag kommer hem efter semestern.