Tv-spel och genusperspektiv

Föresten.

Seb och jag diskuterade zonic:

Tales måste ju vara den mest menlösa tv-spelsfigur som finns. Han kan inte plocka ringar och springar han (?) (Tales känns lite androgyn) utanför bilden så flygs han automatiskt tillbaka till den platsen där zonic är. Han är alltså någon slags menlös hjälpreda som bara ska finnas där för Zonic utan att själv kunna agera.

Jag tyckte att det påminde lite lätt och vårat samhälle med män och kvinnor. Tales är Zonics fru.  Allt svävar kring Zonic, och där är Tales. Bredvid. Handlingsförlamad.
 

(SuperMario, Mario räddar sin stackars prinsessa som sitter i sitt torn och väntar på hjälten som ska rädda henne. Hon borde gå på kampsport och kicka ner den där som har låst in henne och bara dra. Du klarar det! You go girl!)
Visst Mario är ett gammalt spel.

Ett spel som däremot inte är gammalt är det här lego Indiana Jones spel. Väljer man att vara tjejen, så är hennes lilla legokropp fint utsmyckad med urringning och pärlhalsband.
'Jämställdheten kommer av sig själv..'  Vi behöver inga högljudda dryga jävlar som skriker, härjar, rapar och vägrar raka benen.  fan att vi gör. Vi behöver fler.

satc och kvinnokamp

Jag funderar.

Det händer ofta i media, att när tjejer umgås så är det ett jäkla skrikande. Du vet, står i en ring, hoppar och skriker hysteriskt för att någon har kanske, inte vet jag men hånglat med någon snygg typ. Vad är det med det där skrikandet? Alltså kom igen nu. Varför? Gör folk så på riktigt eller är det bara på tv? Jag skulle skämmas över mig själv om jag kom på mig med ett sånt där skrik. ush!

 Så vill jag skriva lite om den omtalde satc-filmen. Visst är den lite kul. Jag har sett den två gånger. Men det pratades en gång i tiden om satc som något slags feministik aktion. Visst har de uppmärksammat den kvinnliga sexualiteten, men samtidigt har de fokuserat mycket på den enorma skillnaden mellan män och kvinnor vilket är ganska så bakåsträvande.

Men på tal om filmen; det börjar med att Mr Big köper en jättedyr lägenhet åt dem, han betalar den åt dem. I got it baby! Känns lite dammigt. Sedan ska han med sina bara händer bygga henne en jättestor garderob.
Han dumpar henne men ändå står hon där i slutet och bara kastar sig i armarna på mannen som gång på gång på gång har behandlat henne som skit.

Men det värsta är ändå när Samantha blir "tjock". Tjejerna är helt hysteriska över att Samntha har fått lite lovehandles. Jag har nog mer valkar än vad hon har,  vad sänder det ut för signaler? Jag som är 177 och väger 67 kg är alltså överviktig. Så pass att det kräver några minuters tystnad varje gång mina vänner ser mig. Bra där.

Men måste bara nämna att charlotte (trots att hon anser att hennes livsmening är att skaffa barn och ha ett fint hem, det får stå för henne) men jag tycker verkligen om hennes optimistiska sätt. Hon får allt hon vill ha, är lycklig och glad. Det är uppfriskande men en kärlekshistoria som slutar lyckligt. Hon känns så genuint lycklig. Det tycker jag om.

today

Klockan är åtta och dagens matintag består av följande:

Ett paket nudlar till frukost som jag sedan kräktes upp.
En quatro utan skinka. Jag jobbar med den fortfarande.
En minimagnum.

2 glas vatten
1/2 burk cola
1 glas saft
3 glas mjölk


Jag har varit lite lätt bakis idag. Men nu är jag på topp igen!

För mycket öl och för lite gym senaste tiden. Men va fan. Live a little.

Tack för en trevlig kväll i uppsala!

jag hostar sönder mina lungor

Jag är inte speciellt ihärdig med bloggen. Mitt läsarantal har sjunkit. Jag är inte förvånad.

Jag har insett att jag har ett litet tics. Alltid när jag sitter vid datorn och snokar runt på facebook eller diverse bloggar så sitter jag med andra handen och drar i ögonbrynet. Jag måste sluta. Annars kommer det ju att ryckas bort fullständigt. Men jag ska klippa ordning min lugg snart, så då syns iförsig inte ögonbrynet så mycket ändå. Bra.


Veckans musiktips. Moto Boy.
Ramlade ovetendes in på en spelning med denna underbara människa på Debaser.


Jag är för övrigt sjuk och beronde av betapet.com.





Att gränsen mellan levande och död kunde vara så skör
avgörande sekunder

funderingar över vilken tur vi har, att vi liksom bara råkat hålla oss vid liv


irritation

Såg en grupp på facebook med följande namn: 50 things that girls wish guys knew

Läste igenom den och blev arg.
 Den här grejen; kvinnor är från venus och män är från mars grejen är ju bara så tröttsam!

Varför skulle tjejer tycka lika bara för att vi är tjejer?! Jag vet att det är lite på skoj och att man inte ska ta det så allvarligt. Men tjejer vill det här och tjejer vil det här. Va fan. Välkommen till tvåtusentalet. Alla tjejer vill inte spoona i fyra timmar efter de haft sex. Alla tjejer tar inte tre timmar på sig i badrummet. Att killar gillar det här och tjejer något annat. Att det hela tiden pratas om det motsatta könet. Som om vi hela tiden är varandras motsatser. Jag vägrar att tro på det.

Hård och mjuk
stark och svag
offentligheten och hemmet

Jag vägrar tro på det. Bara för att jag råkar ha ett kvinnligt kön så finns det färdiga idéer om vad jag ska dricka på fester, vilka färger jag ska gilla, vad för typ av arbete jag vill hålla på med,  vad jag gillar sexuellt och att jag självklart tycker att bajsande kräkande bebisar är jättegulliga.



snart så

Jag tycker om när det regnar. Känslan av höst glädjer mig. Jag vet att vi förväntas älska sommaren och dyrka varje sekund av sol. Visst gör jag det. Ibland. Men första antydan till höst gör att jag vill dra på mig tjocka stickiga strumpbyxor, virkade knästrumpor, höstmelankoliska färger och oändligt långa halsdukar.


besatt

Jag kan verkligen bli besatt. Speciellt av musik. Jag är en sån där som kan spela en låt om och om igen i kanske en dryg vecka för att sedan inte riktigt förstår varför jag tyckte att den var så bra. Just nu är jag besatt av Dolly Parton. När började jag egentligen att lyssna på Country? För en vecka sedan var jag besatt av 'Coat of many colours' ,  klyshig, fin, underbar och så amerikansk.
And I tried to make them see
That one is only poor
Only if they choose to be


Nu är det 'The twelft of never''

You ask how much I need you, must I explain?
I need you, oh my darling, like roses need rain.
You ask how long I'll love you; I'll tell you true:
Until the twelfth of never, I'll still be loving you


Ibland är jag besatt av att tänka på mat. På maxi finns det så mycket mat att det skulle ta en hal livstid att smaka allt gott. När jag sitter i kassan så skriver jag oändliga inköpslistor i huvudet. För att sen få lite panik över att jag inte kommer att hinna äta allt eller ens ha råd med det. Så då beslutar jag mig för att bara handla nödvändiga saker, och lite sånt, och bara en såndär, och det och det och det.. och sen får jag panik igen.