Johanna

Nu har jag något sådär jätteviktigt att komma med igen. Jag bara känner hur viktigt mitt liv är och vilken tur jag har som har den här fantastiska bloggen med ett läsarantal som går om både Blondinbella och Kenza, tilsammans!

I dag, och den här veckan har varit jättebra och dryg på samma gång. Låt mig göra en punktlista:

• Hovslagaren kunde inte komma och Cinzano är jättetrasig i hovarna så jag kan inte rida. Bara gå små promenader.
• Jag har av någon underlig anledning fått jätteont i min fot.
• Bensinmätaren på bilen verkar paj, och den stannade mitt i vägen uppe på en bro över E18. Jag fick mindre panik och var nästan på väg att börja grina.
• Måndagen är långt bort.

Men över det allt det som är så bra att ovanstående inte ens berör mig så mkt:

• Måndagen kommer att komma.
• Min bok som har varit försvunnen någonstans mellan stadsbiblioteket och högskolebiblioteket är återfunnen och jag behöver bara betala 125 kr istället för 725 kr.
• Jobbar min sista dag på maxi på lördag!
• Personalfest på söndag (som de har i min ära endast, så är det faktiskt, inte så att den bara råkade ligga det datumet)
• Lever på broccoli för det är det enda som jag har att äta hemma. Jag får i mig så mycket vitaminer att jag känner mig hög.

Dagens lunch: Broccolisoppa, två mackor med kaviar och lite keso direkt ur burken..

Massa kul grejer på gång: Sthlm i dag, lunch hos katrin i morgon, going away middag hos fredrik på lördag och personalfest på söndag och sen är det måndag. Livet leker!

Tentan börjar ta form. Illa vore väl annars eftersom den ska vara inne i morgon klockan fyra. Jag börjar jobba två så jag lär ju vara färdig då. Jag var faktiskt en sväng på jobbet även denna dag. Var på plats 06.50. Det kändes som mitt i natten.

Som vanligt har jag bara glada nyheter att komma med, eller idag är det väl inte direkt några nyheter men ändå. Färnebo närmar sig med stormsteg. Dagarna på ica är räknande. (ännu en gång) Men jag klagar inte. Tack vara maxi och tryggheten det gett så har jag kunnat förverkliga flera av mina planer. Men den här gången kanske det är för alltid. Kanske. Kanske inte.

I morgon blir det lite mat och let´s dance hemma hos fredrik. Storslagna fredagsplaner alltså. Alldeles lagom och passar min budget perfekt. Sen blir det nog till att vara hemma resten av helgen. Njuter av de sista dagarna i min lägenhet. Närmaste året kommer jag nästintill att vara hemlös. Visserligen kommer jag att bo på färnebo, men ett hus delat med 20 personer och rum delat med två är inte samma sak som att ha ett eget hem. Living on the street. Nej inte riktigt.

Ante och jag diskuterade följande, att sovit på en bänk eller tågstn under utlandsvistelse är lite coolt, men att göra samma sak i västerås skulle vara deprimerande och tragiskt. Varför är det inte ok att leva en dag i taget och inte veta var man ska spendera natten när man är på hemmaplan? Egentligen borde det vara betydligt säkrare att bo utomhus i västerås än exempelvis amsterdam eller london..

Det finns två olika sorters människor i världen. Ja-sägare och nej-sägare. Jag anser mig vara en ja-sägare. Det låter så enormt mycket mer spännande än att vara nej-sägare. Ibland kanske jag tackar jag till saker trots att jag inte har varken tid eller pengar egentligen. Men tänk så mycket olika sorters mat man kan laga av lite krossade tomater. Både billigt och snabbt. Strålande.

Igår kände jag mig som en samuraj. Eller en upptäcksresande, jag, sofie, peter och jonatan tog en sväng ut till Björnön för korvgrillning och utomhusvistelse i det fina vintervädret. Efter att ha settt mängder av folk springa runt ute på isen så antag jag att den var tjock nog att gå på. Gick ut och gick runt lite i vassen och hämtade snart en pinne och började slå hejdlöst om kring mig med. Ja som en machete typ. Det blev en fin gång genom vassen och jag kände mig starkare än någonsin.  Observera, det var snarare en stor gren är bara en pinne. Inte någon liten fjuttpinne liksom.


Tanken var att jag skulle spinna vidare på idén om ja och nej-sägare men struntar i det tillsvidare.