Johanna

Dagarna rullar på och jag är hemma från Halmstad, känns underbart. Veckan har varit lite hektiskt på grund av städning och urplockningen av min lägenhet men nu är jag iaf färdig och det känns skönt, nackdelen är nu bara att det är alldeles för mycket saker hemma hos Sebastian (vilket numer är MITT hem också)

Idag kom min Indienkatalog, ska snart sätta mig och läsa i den. Blir så glad när jag tänker på det.


Jag tror att jag har en helt brutalt romantiserad bild av Indien och detta lands effekt på mig. Kanske är det dumt att tro att heliga kor och curry i mängder ska få mig att hitta den ro som jag så febrilt söker efter.  Med största sanolikhet är inte det något som kommer att göra mig hel men kanske ge mig en av de bitar som behövs för att någongång göra mig till den jag vill vara.


Tänk om jag var som en vägg med smågodis, du vet, när valmöjligheten är enorm
skulle jag vara som en påse där någon fritt efter tycke och smak plockade och satte ihop den perfekta blandningen av sött, surt, hårt och mjukt. gammalmodig som en polkagris men samtidigt nytänkade som en youghurtöverdragen cashewnöt, som lurar alla att tro att den inte likt en chokladkaka kommer att fastna som det som vi så fint kallar "kärlekshandtag".

Min meningsbyggnad är hemsk, och skulle få vilken svenskalärare som helst att sätta kaffet i halsen. Johanna har du hört talas om punkt? och kanske ny mening, men nej som om livet ger oss sådana lyxiga pauser där sedan allt bara kan börja på nytt? Livet är snarare som en snöboll som rullar nerför en backe, helt utan stopp med en enorm hastighet, fortare och fortare helt utan hejd,större och större för att till slut rulla rakt in i en vägg, eller är det kanske bara mitt liv? Att skriva korta lättlästa meningar är för lätt. Det befriar oss från anstränging, och mentalt engagemang.

... och som vanligt är det bara rent svammel och jag har inte någon aning om vad det jag skriver om, egentligen handlar om, men jag finner det roande att bara låta det flöda ur fingrarna. Till slut, efter mycket träning, någongång, kommer min text att göra skillnad. En annan dag, ett annat liv. See you when I get there..

Going home.

Halmstad blev inte riktigt vad jag väntat mig. Jag kommer hem. Men sen då? Jag skulle kunna säga att jag nu är tillbaka på noll men väljer att inte göra det, för jag har iaf kommit ett steg framåt, en insikt om något jag inte vill göra är minst lika viktig som den insikt om något jag vill göra. Jag är alltså en erfarenhet rikare.

Nu är det nya projekt på gång.
Kanske måste överlägga det här att resa ensam, som så många andra gånger. Helst inte men frågan är om det är anledning nog att stanna hemma för att jag inte har någon att resa med?
Någon som vil följa med? Du ska vara spontan, vilja dra inom en snar framtid och inte dra dig för att sova på en parkbänk (helst också gilla öl).
 
Har också gått med i RFSU så om jag vill har jag en massa saker där som jag kan engagera mig i, vilket skulle kunna vara väldigt intressant. Kanske är resa första prioritet? Jag har hört att man kan jobba på ekoligiska gårdar runt om i världen i något slags ät där du är projekt för att främja närproducerat och sånt (frågan är ju ifs om man flyger dit så kanske det bara går jämt upp?) Jaja men det låter kul ändå, fast då kanske man måste äta kött? Hmm..

Eller NZ? Där kan man vakta får och få bo gratis, eller åka till Indien och jobba på ett av de otaliga yogacentrum som finns där? För mycket frågetecken och allt för mycket möjligheter. Jag blir matt.