Johanna

Jag kan inte skriva när jag är glad (lättare att sätta ord på sin misär, det blir lätt så lättsamt och tråkigt annars) men jag gör ett försök, för jag gillar ju det. Att skriva alltiså, och vara glad. Så det borde vara en bra kombo.
Jag har börjat slänga mig med allt för mycket olika utryck, eller kanske gör det inte så mycket så länge det OLIKA utryck och inte samma hela tiden. nej inte samma hela tiden men ett gäng. Blir nästan lite tjatigt för det är ändå inte så jättemånga.
Ja bra Johanna att du utökar ditt odföråd, men det betyder inte att du ska sluta använda gamla ord, eller ja kanske mindre typ, bah, asså hallå, meeh och såna där saker som jag säger allt för ofta och ger mej en yngre och mer omogen attityd.
Men å andra sidan så får jag panik när jag tänker på vuxenhet, så därför kanske för att distansera mig lite till den så tillåter jag mig själv att använda utryck som får mig att minnas mina tidgare år.

Jag går på universitetet, och där lär jag mig mycket nya saker, snart är kursen slut men jag är smartare än någonsin.

Ikväll ska vi göra julgodis, egenpåhittat godis made by Johanna och det kommer att smaka bra. Jag borde kanske fundera på en framtid som konditor.

By the way så måste jag återerövra kontrollen över maten och träningen. Det får ske efter jul. Just nu chillar (distanserar mig mot vuxenvärlden) jag.
 
Det har sin charm att äta makaroner med ketchup halv ett på natten.


Mina bröder är här nu, dom är snälla (i like a lot )och min bror mikael är dålig på att göra krusiduller på paketsnöret. De har ätit lite julmat och Andreas är bakis som vanligt. (om han är 14? Nej 24) Mikael är också 24, dom är enäggstvillingar men ser inte riktigt likadana ut. De är världens bästa bröder, även om det finns sekunder jag inte inte riktigt tycker det så är det så i alla fall.

___________________________________

jag ser dig när jag vaknar
du är trött
alldeles för trött
du suckar och ifrågasätter min energi
jag ler och skrattar
-åt det du inte förstår

att
all min energi endast är en produkt av din närhet

"Gode Gud, låt mej inte dö förrän jag har levat" -Det mest förbjudna Kerstin Thorwall

Jag tror inte på Gud men snälla, låt mig inte dö förrän jag har levt. Det är verkligen skillnad på att vara vid liv och att verkligen leva.
 Om man kan göra upp en skala där emellan,
Endast vid liv<----------------------------------------------->Verkligen leva
-------------------------------------------------------X
Just nu; där skulle jag tro. Jag har några saker kvar att ordna först. 


Jag ser det som finns och det som en gång fanns
 
Jag fantiserar och jag drömmer
Utan mina drömmar är jag ingen
Jag görs av mina fantasier
och kanske ser du mig

Eller kanske bara en shablon av den jag vill vara


"...och nånstans där så blev jag den jag är nu." L. Winnerbäck - Söndermarken

Mycket känns bra nu, det bra väger tyngst och det är underbart! Och i dag fick jag höra en grej som skulle göra allt tusen gånger bättre. Inte ha för höga förhoppningar men hoppas kan man alltid :D
Det går bra med hästen (Hamilton) fast han är busig och jag håller på att ramla av. Det känns bra. Kursen är snart slut vilket känns bra, det har varit mycket att göra men jag har lärt mig enormt mycket och träffat en del helsköna människor.
Jag vill ha nytt jobb, men samtidigt skönt att ha Maxi som en backup om jag inte hittar något annat.
Det går bra nu, (med vissa små återfall dock) men övervägande. Helt klart.

Jag trivs i dina armar. Du är varm. Precis som min jacka. Fast bättre. Jag fryser inte. Längre.