Det är dags igen.
Jag är där igen. Lycklig och helt tillfreds i min höstiga melankoli. Det är en sån där kväll då jag lyssnar på samma låt flera gånger om för jag tycker att det är det vackraste jag någonsin hört. Det är alltid det samma, det är som att jag skulle ha flera olika personligheter som enligt ett schema ständigt rullar. Olika årstider och olika perioder har sin egen person.
En gång så hade jag en stor plåtlåda där jag odlade basilika i mitt köksfönster. Jag vårdade den med ömhet, jag åt nästan aldrig av den. Jag hade den mer för känslan att få den att växa. Man ska inte underskatta processen, det är öppenbart att mycket av nöjet ligger i utvecklingen. Precis så som jag ser på mina studier.
En gång så hade jag en stor plåtlåda där jag odlade basilika i mitt köksfönster. Jag vårdade den med ömhet, jag åt nästan aldrig av den. Jag hade den mer för känslan att få den att växa. Man ska inte underskatta processen, det är öppenbart att mycket av nöjet ligger i utvecklingen. Precis så som jag ser på mina studier.