några rader om Indien (oväntat?) och annat (jaa faktiskt)

Det var så perfekt. Färgerna, blommorna, kistan, musiken. Allt var precis som Du.
Vissa dagar är det tungt. Saknaden är oändlig.
En ängel flög förbi,
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende
på vår jord,

På måndag åker jag till Indien. Jag vet inte riktigt när jag kommer hem. Det känns skönt. Samtidigt som dödsångesten gör sig påmind. Men jag vägrar låta den styra mitt liv. Den finns där, inte hela tiden men till och från. -och jag ignorerar den.

Jag har hört att man ska lita på sin intuition, det svåra är att lära sig att skilja på intuition och en vanlig fobi. Halmstad kändes inte riktigt bra från början, det är ett sådant tillfälle jag borde ha litat på min intuition men valde att inte göra det.
Varje gång jag satt mig i ett flygplan har jag verkligen inte tyckt att det inte kännts bra.
Det har gått bra varje gång. Halmstad gjorde det inte.
Det kan ha varit en slump, eller inte.

Mitt läsarantal har ökat en aning. Intressant.

Under indienvistelsen har jag fått påtryckningr om att starta en resedagbok, och eftersom jag är en extremt svag person som så lätt faller för grupptrycket så finns det nu en sådan att spana in. CuJo86 (kändes väldigt år 2000 att läga till födelseår sådär på slutet men vad ska man göra när namnet redan är taget?) CuJo är är förkortning och sammanslagning av Culture Johanna, (jag hade nog min kulturella topp när jag lånade noter till min nördiga tvärflöjt på biblioteket) cultureJo och sedan bara CuJo. Fick senare med stor besvikelse veta att det är någon slags monsterhund i en Steven King bok som heter så.
Would you know my name
If I saw you in heaven
Will it be the same
If I saw you in heaven

I must be strong, and carry on

och jag vet inte varför Streets of Philadelphia får mig att tänka på dig,
-även du, alldeles för tidigt.

När jag var tonåring vågade jag inte ens berätta att jag spelade tvärflöjt, jag skämdes. Kanske ansåg jag mig nördig nog med tanke på att jag hade en häst. Jag spelade i orkester också. Jag var en bandgeek, one time at band camp...
Som sagt nördfaktorn, på grund av hästen var redan alldeles för hög för att det skulle finnas utrymme för någon blåsorkester. Så var reglerna.

Jaa, jag och Sebastian är fortfarande ihop och vi har tänkt att fortsätta att vara det, trots Indienresan. För jag gillar honom som fan, och det verkar som om det är besvarat :)

over and out

feministfunderingar i badkaret

Linda Skugge inspirerar mig. Har precis kommit upp ur badet med skrivlystnad i fingrarna.

Jag konstaterade att jag är en riktig mesfeminist. Jag har flertal gånger sagt att jag tycker det är roligt att provocera och inte rädd för att säga vad jag tycker. Men det jag egentligen håller på med är någons slags lightprovokation. För jag vill ju inte att folk ska tycka illa om mig eller anse mig dum i huvudet. (vilket självklart bara handlar om andra människor felaktiga uppfattningar om diverse saker, för inget jag säger är fel, så att mina åsikter skulle göra mig dum i huvudet är då omöjligt.)

Som jag vet att jag flera gånger har utryckt mig på följande sätt, självklart är jag feminist, men visst händer det att jag rakar mig under armarna. Varför? Uppenbarligten är jag så mån om vad andra tror om mig för jag vill ju inte att de ska tycka att jag är en såndär?? ehh va?
Är det för att jag på en gång ska ta bort deras fokus på denna eviga "feministfråga" om kroppsbehåring, eller är det jag som i själva verket lägger fokus på en sådan uttjatat samtalssämne. Eller jag ska väl egentligen inte nonchalera det ämnet heller eftersom det också är viktigt, men enligt mig inte det viktigaste just nu.
Jag ska skärpa till mig lite. För det är inte hela världen om någon skulle tycka illa om mig. Det vitigaste är att jag tycker om mig själv. Om om jag får säga det själv så är jag en helt underbar och en superbra människa.




Jag och en vän (eller två) pratade om en sak idag, kan inte kallas för en diskussion eftersom den varade i ca 2 min, sen kom bussen.

Angående könlöshet hos t.ex en ritad figur. Tänk dig en bok, och långt bort på kullen står en liten figur och då säger vissa att det är en gubbe. Att gubbe då är ett begrepp, för allt som inte är utmärkande kvinna är då en man.
Man är alltså norm.
Min vän, vi kan kalla henne Linda sa då att alla kanske inte hade kallat den för gubbe utan det hade kanske att göra med vem som sa det. Att personen i fråga var en man vilket gjorde att det vanligaste är ju att utgå ifrån sig själv. Att det då för en kvinna hade fallit sig mer naturligt att kalla den människoliknande figuren för gumma. Kanske.

Gå inte över gatan, det är röd gumma.

Över då till frågan angående, att vissa ting istället kallas för hon. Exempel, båt och klocka. Jag skulle kunna vara arg och bitter och säga att, klart de kallas för hon eftersom det är objekt.
Båten kallas för hon men vem är det som styr henne? När jag säger kapten, vad tänker du då? (Det var fredrik som tog upp denna tanke så jag ska inte ta åt mig för det, men visst är det intressant)

Det finns tusen sätt att se på allt och jag tycker inte att man ska förkasta någon teori, även om jag för stunden kan bli lite sur över att någon försöker rucka på min världsuppfattning.

Visst kan man alltid dra allting till sin yttersta spets. Att tänka genus i allt gör mig matt.
Men samtidigt så är de det som vi ska eftersträva, eftertanke och ifrågasättande.

(Det är någonstans här som jag skulle ha ursäktat mig med att säga att alla får göra som de vill och att jag förstår att vissa tycker anorlunda och bla bla bla) allt för att inte få arga komentarer på min blogg. Men nej. Ignorera ovanstånde tre rader. För det här är min blogg. Här skriver jag vad jag vill. Det är slut på ursäkterna.


snart så


Jag har varit några dagar i Oslo och hälsat på Linnea och Björn. Det var trevligt. Vi åt världens godaste mat på San Leandro, och när vi gick dit var det världens dåligaste väder. Stora slaskklumpar föll från himlen och bildade ungefär en decimeter slask på marken. Underbart väder! Det sämsta med de här dagarna var nog den gången jag gick vilse efter att ha lämnat av Linnea på hennes jobb. Efter en dryg timme var fustrationen total. Jag ryckte upp mig hittade hem och fortsatte att glädjas över mina underbara fynd (bild nedan) ok skorna var väl inget fynd egentligen men toppen var jäkla billig och helt i rätt färg!





I dag har jag varit manisk.

Upp, frukost, gymmet, mataffären,
- egenpanerad rödspättafilé med kokta moroter/rödbetor (lunch i dag och matlåda till i morgon)
- 1 st supernyttig limpa
- 2 st kycklinggryta med ris matlådor till Seb
- 9 st halvnyttiga muffins med bl.a äpple och keso
- 1 st köttfärslasgane till Seb = 4 matlådor

Detta är var jag kallar ett maniskt matmaraton. Nu är jag trött.


Om två veckor åker jag till Indien. Jag blir lite så där barnsligt glad och fnissig när jag tänker på det.



Världen ligger framför mina fötter, äventyret har bara börjat.

What it all comes down to
Is that everything's gonna be fine fine fine
I've got one hand in my pocket
And the other one is giving a high five

-alanis morisette