Johanna

Linda Skugge inspirerar mig. Har precis kommit upp ur badet med skrivlystnad i fingrarna.

Jag konstaterade att jag är en riktig mesfeminist. Jag har flertal gånger sagt att jag tycker det är roligt att provocera och inte rädd för att säga vad jag tycker. Men det jag egentligen håller på med är någons slags lightprovokation. För jag vill ju inte att folk ska tycka illa om mig eller anse mig dum i huvudet. (vilket självklart bara handlar om andra människor felaktiga uppfattningar om diverse saker, för inget jag säger är fel, så att mina åsikter skulle göra mig dum i huvudet är då omöjligt.)

Som jag vet att jag flera gånger har utryckt mig på följande sätt, självklart är jag feminist, men visst händer det att jag rakar mig under armarna. Varför? Uppenbarligten är jag så mån om vad andra tror om mig för jag vill ju inte att de ska tycka att jag är en såndär?? ehh va?
Är det för att jag på en gång ska ta bort deras fokus på denna eviga "feministfråga" om kroppsbehåring, eller är det jag som i själva verket lägger fokus på en sådan uttjatat samtalssämne. Eller jag ska väl egentligen inte nonchalera det ämnet heller eftersom det också är viktigt, men enligt mig inte det viktigaste just nu.
Jag ska skärpa till mig lite. För det är inte hela världen om någon skulle tycka illa om mig. Det vitigaste är att jag tycker om mig själv. Om om jag får säga det själv så är jag en helt underbar och en superbra människa.

---

Jag och en vän (eller två) pratade om en sak idag, kan inte kallas för en diskussion eftersom den varade i ca 2 min, sen kom bussen.

Angående könlöshet hos t.ex en ritad figur. Tänk dig en bok, och långt bort på kullen står en liten figur och då säger vissa att det är en gubbe. Att gubbe då är ett begrepp, för allt som inte är utmärkande kvinna är då en man.
Man är alltså norm.
Min vän, vi kan kalla henne Linda sa då att alla kanske inte hade kallat den för gubbe utan det hade kanske att göra med vem som sa det. Att personen i fråga var en man vilket gjorde att det vanligaste är ju att utgå ifrån sig själv. Att det då för en kvinna hade fallit sig mer naturligt att kalla den människoliknande figuren för gumma. Kanske.

Gå inte över gatan, det är röd gumma.

Över då till frågan angående, att vissa ting istället kallas för hon. Exempel, båt och klocka. Jag skulle kunna vara arg och bitter och säga att, klart de kallas för hon eftersom det är objekt.
Båten kallas för hon men vem är det som styr henne? När jag säger kapten, vad tänker du då? (Det var fredrik som tog upp denna tanke så jag ska inte ta åt mig för det, men visst är det intressant)

Det finns tusen sätt att se på allt och jag tycker inte att man ska förkasta någon teori, även om jag för stunden kan bli lite sur över att någon försöker rucka på min världsuppfattning.

Visst kan man alltid dra allting till sin yttersta spets. Att tänka genus i allt gör mig matt.
Men samtidigt så är de det som vi ska eftersträva, eftertanke och ifrågasättande.

(Det är någonstans här som jag skulle ha ursäktat mig med att säga att alla får göra som de vill och att jag förstår att vissa tycker anorlunda och bla bla bla) allt för att inte få arga komentarer på min blogg. Men nej. Ignorera ovanstånde tre rader. För det här är min blogg. Här skriver jag vad jag vill. Det är slut på ursäkterna.