Jag känner min personlighet prägla inlägget så pass mycket att det nästan blir jobbigt..


Jobbet på maxi tråkar ut mig, tanken på Seb och min och Lindas resa till prag ger mig ljus. Jag längtar efter Seb så fort vi inte ses, (jag vet, lite patetiskt men ändå) Och om begäret efter mer längtan faller på så kan jag tänka på Prag, och sen of course sommaren 2007, som självklart kommer att bli den bästa någonsin. (och jag kommer naturligtvis att vara snyggare i bikinin än någonsin)

Ledig i dag. Det var skönt, blev fika, bad i badkaret lite slötittande på sex and the city, mkt strålning från mobilen då jag pratade med Linda ca en och en halv timme. Tack comviq kompis , extrapris på strålning. Jag kommer med största sanolikhet att dö ung om det fortsätter såhär.
Usch inte skoja om sånt. Skäms! Måste leva ett tag till. Jag ska ju åka till prag!

Musik är faktiskt bland det bästa som finns. Vissa låtar är så underbara att jag inte vet hur jag ska hantera det. Eller ja det var kanske att ta i, men jag känner ett behov av berätta för alla exakt hur fin texten är och hur jag vill skriva de där orden till exempel i min blogg. de låterna som jag vill citera blir antingen alldels för många eller glöms bort och trycks bort av något nyare tillskott.

Men nedan är iaf en låt som har etsat sig fast betydligt mer än att bara glömmas bort, kanske är den inte så bra som jag har fått för mig, kanske mest för att jaa den är underbar och de som inte tycker det är dumma i huvudet. (eller okey förlåt nu var jag kanske lite väl hård, alla får ha sin smak och va tråkigt om vi alla vore lika och bla bla bla, ähh den här är bra så tyck det allt, annat är bullshit)

Minda damer och herrar! (Men nej förlåt mig! ) Inte kategorisera människor på det där sättet, pekar med genuspekfingret. Nej nej förlåt. Börjar om.
Kära människor, jag vill nu presentera en liten del  ur Everything med Alanis Morisette orka ha hela vilket ingen skulle orka läsa, men nu har jag ifs pratat (skrivit) sönder hela idén med att citera låtar på bloggen.

"I can be an asshole of the grandest kind
I can withhold like it´s going out of style
I can be the moodiest baby and you never met anyone
Who is as negative as I am sometimes
[---]
You see everything you see every part
You see all my light and you - - - - my dark
You dig everything of wich I´m ashamed
There´s not anything to wich you can´t relate
And you´re still here"
--------------------------------------------------------------------

and you, I gotta have you

ett glas rött och ett underbart liv tack

jag vill sitta vid ett bord
någonstans där det är lagom varmt
 
någonstans

 där att allt bara känns helt underbart
du vet, sådär som det känns efter precis lagom mycket vin

någonstans

jag kan redan se det framför mig




I´am everything that i ever could be, but  I hope, in your eyes I´am so much more.