the answer is blowing in the wind
Ibland händer det saker som kanske inte borde hända. Snöbollseffekt.
Jag har fått en dator. Min pappa har sina stunder. Tur är väl det.
Så lätt, så enkelt. Alldeles för fort. Jag förstår inte. Men kanske behövs det.
Tänk hur skört det kan vara ibland. Så bräckligt. Tråkigt men kanske nödvändigt. Jag vet inte. Jag vet inte. Energikrävande. Vem behöver gymmet? Borde pumpa biceps för att matcha min mentala trötthet. Jag trodde att jag kunde stå emot. Jag hade fel. Det är alldeles för mörkt just nu. Kanske vet jag inte hur man gör. Självförvållat.
Dramaqueen.
Vad vore livet utan känslomässiga bargochdalbanor? Tänkt om allt var så där lite lagom bra mest hela tiden. Så där helt ok. Som en alldeles för dyr lunch på stan. Egentligen varken bra eller dåligt. Föredrar jag inte då en riktigt jävla uppförsbacke någon gång ibland? Kanske.
Nu blir det bättre igen. Det måste det bli. Jag ska se till att det blir så. Jag skapar mitt liv. Jag behöver få tro att det är så. Trots att jag egentligen bara är en produkt av min omgivning. Kan man skylla på det när man har gjort bort sig? Nä.
Jag borde verkligen feministblogga mer. Om jag kunde styra min energi mot viktigare saker så skulle jag att uträtta stordåd.
Jag har fått en dator. Min pappa har sina stunder. Tur är väl det.
Så lätt, så enkelt. Alldeles för fort. Jag förstår inte. Men kanske behövs det.
Tänk hur skört det kan vara ibland. Så bräckligt. Tråkigt men kanske nödvändigt. Jag vet inte. Jag vet inte. Energikrävande. Vem behöver gymmet? Borde pumpa biceps för att matcha min mentala trötthet. Jag trodde att jag kunde stå emot. Jag hade fel. Det är alldeles för mörkt just nu. Kanske vet jag inte hur man gör. Självförvållat.
Dramaqueen.
Vad vore livet utan känslomässiga bargochdalbanor? Tänkt om allt var så där lite lagom bra mest hela tiden. Så där helt ok. Som en alldeles för dyr lunch på stan. Egentligen varken bra eller dåligt. Föredrar jag inte då en riktigt jävla uppförsbacke någon gång ibland? Kanske.
Nu blir det bättre igen. Det måste det bli. Jag ska se till att det blir så. Jag skapar mitt liv. Jag behöver få tro att det är så. Trots att jag egentligen bara är en produkt av min omgivning. Kan man skylla på det när man har gjort bort sig? Nä.
Jag borde verkligen feministblogga mer. Om jag kunde styra min energi mot viktigare saker så skulle jag att uträtta stordåd.
lite snö skulle göra det fullkomligt
Nu är jag besatt igen. Mitt objekt för min besatthet är är låten 'You owe me nothing' från skivan 'Under Rug Swept' med Alanis Morisette. Det är så illa att jag till och med lyssnar på den flera gånger på rad. Gärna hela vägen till stallet. Det är ganska långt till stallet. Jag känner igen mönstret. Om cirka en vecka kommer jag att ha tröttnat. Men jag tycker om att vara uppe i saker. Jag tar vara på de stunderna av total eufori som jag känner när jag tycker något är helt briljant.
Idag har det varit ljust i säkert en och en halv timme. Nu börjar det bli mörkt igen. Klockan är 13.09. Så nu är det snart kväll. Underbart land vi bor i. Ja faktiskt, trots detta evinerliga mörker så kunde det varit betydligt värre. Det är ju inte så att jag behöver oroa mig för att cykla på en mina när jag åker till skolan.
Jag skriver inte speciellt ofta, mitt läsarantal är lägre än någonsin. Jag är inte förvånad. Men jag ska snart köpa en dator. Då kanske det blir oftare. Jag har uppenbarligen ett behov av att hävda mitt liv. Bloggfenomenet är intressant. Vad skulle jag egentligen ha att komma med? Varför jag bloggar? Mest för att det är roligt att höra hur det låter när jag skriver fort på tangentbordet, och lite för ja det vore liksom ännu mer slöseri med tid att bara knappa utan att ens spara det. Det är kanske mest därför, just nu känner jag inte alls ett behov av att hävda mig. Mitt liv är tillräckligt spännande ändå.
Ja just ja, det blev ju en sväng till Marocko förra veckan. Vi hade det helt underbart!
Idag har det varit ljust i säkert en och en halv timme. Nu börjar det bli mörkt igen. Klockan är 13.09. Så nu är det snart kväll. Underbart land vi bor i. Ja faktiskt, trots detta evinerliga mörker så kunde det varit betydligt värre. Det är ju inte så att jag behöver oroa mig för att cykla på en mina när jag åker till skolan.
Jag skriver inte speciellt ofta, mitt läsarantal är lägre än någonsin. Jag är inte förvånad. Men jag ska snart köpa en dator. Då kanske det blir oftare. Jag har uppenbarligen ett behov av att hävda mitt liv. Bloggfenomenet är intressant. Vad skulle jag egentligen ha att komma med? Varför jag bloggar? Mest för att det är roligt att höra hur det låter när jag skriver fort på tangentbordet, och lite för ja det vore liksom ännu mer slöseri med tid att bara knappa utan att ens spara det. Det är kanske mest därför, just nu känner jag inte alls ett behov av att hävda mig. Mitt liv är tillräckligt spännande ändå.
Ja just ja, det blev ju en sväng till Marocko förra veckan. Vi hade det helt underbart!