Johanna

Ibland händer det saker som kanske inte borde hända. Snöbollseffekt.

Jag har fått en dator. Min pappa har sina stunder. Tur är väl det.

Så lätt, så enkelt. Alldeles för fort. Jag förstår inte. Men kanske behövs det.

Tänk hur skört det kan vara ibland. Så bräckligt. Tråkigt men kanske nödvändigt. Jag vet inte. Jag vet inte. Energikrävande. Vem behöver gymmet? Borde pumpa biceps för att matcha min mentala trötthet. Jag trodde att jag kunde stå emot. Jag hade fel. Det är alldeles för mörkt just nu. Kanske vet jag inte hur man gör. Självförvållat.
Dramaqueen.

Vad vore livet utan känslomässiga bargochdalbanor? Tänkt om allt var så där lite lagom bra mest hela tiden. Så där helt ok. Som en alldeles för dyr lunch på stan. Egentligen varken bra eller dåligt. Föredrar jag inte då en riktigt jävla uppförsbacke någon gång ibland? Kanske.
 
Nu blir det bättre igen. Det måste det bli. Jag ska se till att det blir så. Jag skapar mitt liv. Jag behöver få tro att det är så. Trots att jag egentligen bara är en produkt av min omgivning. Kan man skylla på det när man har gjort bort sig? Nä.

Jag borde verkligen feministblogga mer. Om jag kunde styra min energi mot viktigare saker så skulle jag att uträtta stordåd.