Johanna

små vindar av sommar
du vet, den där lukten
som luktar skolavslutning och svarta asfaltsfötter

det lukter nostalagi och förhoppningar
grillkväll och heteronormativitet i förorten

jag minns det så väl
även om minnen inte alltid speglar
hur det egentligen var
snarare en idealiserad dröm 
om en tid helt utan ansvar och prestationsångest


I morgon åker jag och Linda till Prag, det ska bli underbart.
 Det känns som att jag har skrivit om Prag så många gånger i bloggen att det nästan känns tjatigt att säga det igen. Det händer ibland att längtan efter något en så stor del av ens vardag och utan den känns det alldeles tomt. Man kommer på sig själv att längta av ren vana.
       Om en vecka har vi varit i Prag, och är redo för nya äventyr, lite mer beresta, lite mer världsvana, lite fattigare, en upplevelse rikare och fortfarande alldeles alldeles underbara.

Kanske blir det en tripp till Frankfurt? It´s up to you ;)

Läser just nu:
Bitterfittan
-jag blir lite mer bitter för varje sida, men ändå en lovely bok tack som fan. Fick den av några av mina homies.
De tyckte att det var rätt bok till rätt person, och ja. Som sagt, bra val.

jag lever mitt liv i det som jag tidigare gjort och det som jag senare kommer att göra
minnen är mitt liv
både de jag har och de jag kommer att få


jag läste i lindas blogg på helgon, jag känner att jag liskom hon måste ännu än gång påpeka Marit Bergmans underbarhet (om det nu finns något ord som heter så)  lyssnade på henne i bilen igår. Marit is the shit now and ever.
-Gröna Lund 9/6-07. Mycket rödvin och mycket Marit,  försök komma på något som skulle kunna vara bättre?

Dagens dos av melankoli.

Min farmor är en ståltant. Hon har haft cancer överallt, nästan. Jag börjar tappa räkningen men det ligger väl på en sisådär 5-6 ggr nu. Jag hoppas att min mamma också har sådana stålkrafter. Min mamma har en elakartad tumör i magen. Men min farmor ger mig hopp, och kanske min naiva sida som mest består av förnekelse.
Kanske tillhör detta sådant som är för personligt för att skriva på en blogg så att hela världen kan läsa, kanske inte. Detta är inte någon tillfällig tonårsdeprission där jag skriver om hur jag skär mig i armarna och berättar för omvärlden att jag ska begå självmmord. Inget sånt. Det är inte min grej. Det här är bara ren sanning, och något jag inte skäms för att säga. Kanske kommer jag att undvika det då jag inte vill att folk ska känna att de inte är ok att vara glada när jag är i närheten, eller kanske kommer jag att undanhålla det då jag inte vill göra folk obekväma. Ungefär på det sätt som jag ogärna pratar om när min halvbror dog i en bilolycka, kanske gör jag det av själviska skäl, eller är det kanske bara även där förnekelsen som talar.


Dagens egoboost:
-träningsvärk som fan, bra jobbat johanna och jessica
-ska fixa fina snacks till mitt lilla födelsedagspartaj ikväll
-skitduktig på att skriva skrivstil faktiskt, borde inte besudla mina fina stil med att skriva med någon annans bokstäver, där varenda bokstav är den andra lik. Ge mig lite romantik, bläck och sköra papper.


Nej nu hinner jag inte mer, detta blogg blev inte vad det var tänkt att bli. Ni får förlåta mig.