Johanna

Det var länge sedan jag skrev något här. Skrev ett inlägg när jag var i Bolivia. Jag är väldigt glad över den resan och gillar det sättet jag kände mig hemma på där, hur jag hade rutiner och att saker började kännas helt naturligt. Att man kunde köpa popcorn i varje gatuhörn och att det därmed luktade som en biograf överallt och det gick att köpa färskpressad juice direkt utanför dörren. Det är lätt att prata om mat, det är ett enkelt ämne att prata om när folk frågar hur det var där. Dock var det så mycket mer än bara mat. Upplevelser som jag sparar på i hopp om det ska göra mig till en bättre mer upplyst människa, dock ska man inte underskatta vikten i att bara ha roligt också. Allt behöver inte handla om kunskap och livsomvälvande upplevelser.


Just nu är jag hemma i min Pappas hus medan han och Berith är på semester, jag njuter av lite välbehövd ensamhet. Att bo i kollektiv eller att hälsa på sin pojkvän i hans etta på 25 kvadrat ger en inte mycket utrymme för sig själv.
Jag dricker te och tittar ut i mörkret.

Hej.

Jag ar ute i varlden. I Bolivia.

Kanns lite galet att jag ska vara har till 20:e juli. Men visst, det kanns bra ocksa. Jag gillar Bolivia skarpt an sa lange och naturen ar helt fantastisk. Vi ar i cochabamba just nu och ar omringade av berg, vi var pa utflykt idag upp en bit langs forberget och satt ner vid en flod och hade forelsning om andinsk kosmovision.  I helgen var vi i Chapare, ett regnskogsomrade pa andra sidan berget och vandrade i djungeln i tva dagar. Var gudie gick forst med en machete for att roja var vag. Vi stannade och badade lite i en flod. Magiskt. Bilturen hem var en upplevelse i sig. Utsikten var helt magnifik och det kandes bara helt overkligt. Som i Jurassic Park ungefar.

Kanner mig inte sa pepp pa att skriva sa mkt, det hande for mkt hela tiden. Men rutten ar foljande.

Cochabamba - sprakskola
La Paz
Puno (Peru) - Cumbre Social
Potosí - byperiod
Semster
El alto - temaperiod
Cochbamba - atertraff

Hemma.

Ännu en dag i kollektivet, en dag närmare Bolivia. Kanske är det en slag underliggande nervositet som gör att humöret ibland skiftar lite för snabbt utan rimlig förklaring? Humörsvängningar. Intressant.

Hade en väldigt bra spanskalektion idag, känns dock lite jobbigt att det var den sista lärarledda! Jag är lämnad åt mitt öde. Var intressant när carlos från Nicaragua var där och pratade om den där gången då han betalat 15000 kr för att föröska smuggla in sig i USA, han blev upptäckt och satt i fängelse. Det bir så verkligt när det är en riktig person framför en som berättar om världens hemskheter och inte bara en bild i en tidning. Kanske är en anledning till min nedstämdhet den konstanta inhämtning av katastrofal världsfakta. Jag känner mig väldigt mätt på sånt just nu. Känner att jag behöver en flykt. En Martina Haag-bok skulle passa bra.

Nu är det snart middag och i morgon ska vi äta middag hos tanzaniagruppen, på torsdag är det avslutningsfest för Nicaraguapraktikanterna och på lördag är det Färnebo musikfestival. Ska bli roligt att se vad byggden har att bjuda på.

Snart snart snart!!! Obegripligt. Jag pendlar väldigt mellan mina förväntningar och farhågor.

Man skulle kunna tro att skolan jag går på är en skola för de som vill tänka outside the box. Hyckleri. Skolan är bara en annan box. Med väggar gjutna i betong.

Men visst, jag är inte bitter. Snarare allt som oftast ganska nöjd. Mest tack vare de fantastiska människor som jag lärt känna här. Spontant tehäng mest hela tiden. Pepp och ett allmänt high-fivande. Jag känner mig grym. På det sättet borde alla uppleva Färnebo. Börjar nog känna av något slags systerskap. Avslappnat och äkta.

Vilka jäkla prettoinlägg jag skriver nu för tiden. Det händer så mkt viktigt.


På nätterna inne i mitt huvud flödar de ord som jag vill skriva ner. Jag somnar och vaknar och de är försvunna för alltid.

Jag hoppas att min cynism inte misstolkas allt för mycket.

Jag och Maja spelade in en film idag. Jag damsög mattan i hallen och tv-shopeffekten var alltför stor för att inte dokumenteras. Jag tror den skulle gå att sälja. Så kan vi lägga pengarna i den kollektiva budgeten och sedan köpa den där sportbilen som vi så gärna vill ha. Som stämningsunderlättning på våra jättelånga möten så blir det en sväng runt kvarteret i (i min fantasi: den gula ) sportbilen utan tak. Det ska vara sol och mitt hår ska fladdra i vinden. Så vill jag ha stora filmstjärnesolglasögon också. Det skulle verkligen vara ett festligt avbrott i vardagen. Rent av lite guldkant på tillvaron.

Det är fortfarande snö och jag möts dagligen av det där snöberget mitt utanför min dörr. men även här i Norrland finns det hopp för sommaren. Det händer till och med att det droppar från taket en stund så där mitt på dagen när solen ligger på.
 
Igår var vi väldigt sverigepatriotiska, kanske som en motreaktion på den stundade Boliviaresan. Vi pratade om årstider och hur lyckliga vi blir av dem. Vår, äntligen slut på det kalla mörka eländiga skit vi kallar vinter. Jag ser en tussilago och jag känner mig lycklig precis som alla vårar innan. Sen kommer sommar, den där dagen då det verkligen är sommar på riktigt. Sen blir det höst, tänk den där dagen då alla träd har bytt färg och allt är helt galet vackert. Sen när snön kommer och det kramar under fötterna.

 Jonatan tycker att vi har varit väldigt lediga nu sista tiden, jag säger att det är ett missförstånd. Vi har bara haft det lite mer flexibelt än tidigare veckor. Som även idag. Vi håller på med vår temafördjupning och därför så kan vi bestämma lite mer själva över upplägget. Annars är fexibilitet inte direkt något vi håller på med då vi måste rösta om allt och även om såna saker som att förlänga morgonmötet med 10 min. Så just nu njuter jag i stora drag. Sitter i köket, bloggar och äter frukost, festar till med fil istället för den ständiga havregrynsgröten.

Ja just ja, igår åt jag världens godaste mat, vi köpte ädelost och gjorde ostsås med ädelost, gärdde, champinjoner, spenat och vitlök. Varken veganer eller laktosintoleranta i närheten så vi passade på. Åhh jävlar. Godaste någonsin. Över budgeten var det också, shit kändes väldigt wild and crazy. Eller alltså vi köpte inte osten på den kollektiva budgeten. Jag kanske har sagt att vår mat inte får överstiga 26 kr om dagen? Därför består dieten av havregrynsgröt och linsgryta.

Det kliar i fingrarna. Så mycket känslor som liksom mest bara svämmar över. Hela känslospektrat slår slint. Jag är glad, arg, ledsen, tillfreds, jättelyckligt, panisk, kvävd, euforisk, pigg och trött inom en tidsrymd av några minuter. Jag tackar dock mina känslor för att göra mig levande.

Vem jag är och vem jag vill vara, kanske är man inte en superfantastisk människa helt av sig självt. Jag upplever det som en projekt. Jag skapar den jag vill vara. Jag lyckas oftast ganska bra. Jag förändras ständigt. Mina åsikter och mitt fokus skiftar ofta och det bidrar ibland till den beslutsångest som ofta så infinner sig. Jag lever multipla liv i mitt inre. Flera personer som önskar olika liv, lösningen är kanske att leva dem alla. Antingen ett och ett eller på bästa sätt plocka det bästa av allt. Just nu finns det plats för ett och ett fjärdedels liv, kanske. Ett här i Färnebo, och en liten del av mig har tid med annat. Fika på Waynes i Västerås, eller promenader vid havet i Okle. Jag ösnkar att det hade funnits utrymme för en annan fördelning men nu är det som det är. Det känns helt ok. Dem små stunderna blir så mycket större om de inte upplevs så ofta.


Jag har lärt mig spela en liten sak på gitarr. Det är roligt. Jag tycker om känslan, eller snarare ickekänslan som just nu finns i några av mina fingrar. Lärande är plågsamt. Speciellt när det känns som att strängarna ska skära sönder mina fingrar. Men visst, jag är envis. 

Jag har bloggat allt för lite sedan jag började på Färnebo. Tiden är knapp och aktiviteterna avlöser varandra. det är lördag och vi har skola även denna dag då vi varit ledig stora delar av veckan som varit.

Innan ledigheten var vi i Jokkmokk och lärde oss en massa okm samer för att kunna sätta sverige i ett sammanhang när det kommer till latihnamerika och förtrycket av deras ursprunngsfolk. Inte att förglömma att även Sverige har en liknande historia.

Biljetterna till Bolivia är bokade så mellan 8:e maj och 20:e juli befinner jag mig i Bolivia, bland annat i La Paz, Potosí och Cochabamba. Spanskastudier, byperiod och praktik på några olika organisationer är det som står på schemat.

Kollketivet går överlag bra, massa roliga människor och jag känner mig hemma. V'äldigt mycket rutiner, listor och planering men lärorikt.

Jag börjar fatta det här med spanska och börjar mer och mer tycka att det är jätteroligt! Att jag någonsin skulle tycka att spanska var roligt har varit en stor överaskning för mig.  Vi har haft fyra tjejer från Nicaragua här hos oss i tre veckor och stora delar av lektionerna har översatts till spanska och det har varit väldigt givande för miin språkutveckling.

Väldigt informativt inlägg idag känner jag. Ska skärpa mig med bloggandet. Överaskades av min statistik att det fortfarande trots långa perioder av ickebloggande finns det några som dagligen med stor spänning tittar in på bloggen. Men oftast för att mötas av måndasgamla inlägg. Bättring?

Dopkort:

Ett litet näpet flickebarn
har anlänt till vår värld
här önskas hon all lycka
och glädje på sin färd
varma lyckönskningar

Ett gossebarn har tagit klivet
in i denna stora värld
på honom väntar hela livet
all lycka önskas på hans färd
varma lyckönskningar


Men visst, vi skapar inte alls skillnader mellan könen.

Kanske är det på plats med ett inlägg. Tankar från en folkhögskola mitt ute i skogen. Det är lite som Big Brother. 15 personer som bor i ett hus fråntagna från allt som heter familj, vänner och trygghet. Vi ska bli varandras vänner, familj och trygghet. Vare sig vi tycker om varandra eller inte. Men än så länge trivs jag. Trots alla förändringar, dock har jag stunder då frustrationen äter mig innifrån, den demokratiska processen är ibland så långsam och jag vill bara skrika rakt ut, hur fan kan det vara så viktigt??! kan vi inte bara bestämma att vi äter vit pasta och inte fullkornspasta!! Men nej. Det är inte demokrati. Men jag vänjer mig. Att lära mig att inte bara strunta i något bara för att det inte händer just nu. Hålla kvar motivationen och fortsätta kämpa. För nästa gång handlar det kanske om något som är viktigt, på riktigt.

Just nu är jag i mitt rum, har lite tid för mig själv. Jag känner att det behövs. Min kurskamrater är jättetrevliga men ibland kan man trots det behöva lite ensamhet. Efter att ha umgåts från halv åtta till halv åtta så behöver jag lite tystnad.

Snart börjar allt rulla på riktigt, just nu är det så mycket som ska fixas och komma igång, men dagarna går fort och snart är vi på väg till Bolivia. Men först blir det en sväng till Jokkmokk och samestudier. Det blir till att ta med mycket kläder.

Nu har jag något sådär jätteviktigt att komma med igen. Jag bara känner hur viktigt mitt liv är och vilken tur jag har som har den här fantastiska bloggen med ett läsarantal som går om både Blondinbella och Kenza, tilsammans!

I dag, och den här veckan har varit jättebra och dryg på samma gång. Låt mig göra en punktlista:

• Hovslagaren kunde inte komma och Cinzano är jättetrasig i hovarna så jag kan inte rida. Bara gå små promenader.
• Jag har av någon underlig anledning fått jätteont i min fot.
• Bensinmätaren på bilen verkar paj, och den stannade mitt i vägen uppe på en bro över E18. Jag fick mindre panik och var nästan på väg att börja grina.
• Måndagen är långt bort.

Men över det allt det som är så bra att ovanstående inte ens berör mig så mkt:

• Måndagen kommer att komma.
• Min bok som har varit försvunnen någonstans mellan stadsbiblioteket och högskolebiblioteket är återfunnen och jag behöver bara betala 125 kr istället för 725 kr.
• Jobbar min sista dag på maxi på lördag!
• Personalfest på söndag (som de har i min ära endast, så är det faktiskt, inte så att den bara råkade ligga det datumet)
• Lever på broccoli för det är det enda som jag har att äta hemma. Jag får i mig så mycket vitaminer att jag känner mig hög.

Dagens lunch: Broccolisoppa, två mackor med kaviar och lite keso direkt ur burken..

Massa kul grejer på gång: Sthlm i dag, lunch hos katrin i morgon, going away middag hos fredrik på lördag och personalfest på söndag och sen är det måndag. Livet leker!

Tentan börjar ta form. Illa vore väl annars eftersom den ska vara inne i morgon klockan fyra. Jag börjar jobba två så jag lär ju vara färdig då. Jag var faktiskt en sväng på jobbet även denna dag. Var på plats 06.50. Det kändes som mitt i natten.

Som vanligt har jag bara glada nyheter att komma med, eller idag är det väl inte direkt några nyheter men ändå. Färnebo närmar sig med stormsteg. Dagarna på ica är räknande. (ännu en gång) Men jag klagar inte. Tack vara maxi och tryggheten det gett så har jag kunnat förverkliga flera av mina planer. Men den här gången kanske det är för alltid. Kanske. Kanske inte.

I morgon blir det lite mat och let´s dance hemma hos fredrik. Storslagna fredagsplaner alltså. Alldeles lagom och passar min budget perfekt. Sen blir det nog till att vara hemma resten av helgen. Njuter av de sista dagarna i min lägenhet. Närmaste året kommer jag nästintill att vara hemlös. Visserligen kommer jag att bo på färnebo, men ett hus delat med 20 personer och rum delat med två är inte samma sak som att ha ett eget hem. Living on the street. Nej inte riktigt.

Ante och jag diskuterade följande, att sovit på en bänk eller tågstn under utlandsvistelse är lite coolt, men att göra samma sak i västerås skulle vara deprimerande och tragiskt. Varför är det inte ok att leva en dag i taget och inte veta var man ska spendera natten när man är på hemmaplan? Egentligen borde det vara betydligt säkrare att bo utomhus i västerås än exempelvis amsterdam eller london..