Johanna

Inte visste jag att arbetslöshet var så utmattande. Kanske är det inte bara arbetslösheten som gör det. Kanske är det också det faktum att flera av mina vänner flytt västerås till andra delar av världen. Ensamheten blir så påtaglig när Seb jobbar dygnet runt och de av mina vänner som bor kvar ägnar stor del av sin vakna tid åt att plugga. Kanske är också lite av min bitterhet baserad på en slags avundsjuka över andra människors diciplin när det gäller att plugga. För jag vet att just diciplin är en av mina brister.
Jag längtar till Indien. Jag vill åka nu. Det finns de som hävdar att de som åker till Indien endast är på flykt från verkligheten. Det skulle glädja mig om det var sant. För det är det jag vill ha, en annan sorts verklighet.

    Jag saknar min mamma, alla de där ensamma timmarna hade varit så enkla att slå ihjäl i ditt kök på den där kökssoffan som jag suttit så många gånger. Vi pratade om allt.
 Kanske var det det som hände som gjorde att jag till slut tog allt det där pratet ett steg till, bort från det att det bara var prat till att istället bli den verklighet som nu håller på att ta form.

Jag har ingen häst och inga katter, inget jobb och min resterande familj bor i Sthlm. Det blir alldeles för mycket fritid.
Och jag har redan besökt alla de där faktasidorna om Indien som google bjuder på.

Ähh vafan lightning up! Jag ska åka till Indien och snart börjar Outsiders, så livet leker.