funderingar från en folkhögskola

Det snöar bara mer och mer.
Vitt. Överallt.
Träden gnistrar så som det gör i mina drömmars vintrar.
Jag skulle kunna vara var som helst.
Rymd. Plats.
Snötäckta vägar, långt från allt som var min verklighet.
Nya vägar, korsningar och möten.

Jag ser klart.
Snöflingor.
Plogbilen gör mitt jobb.
Det sandas.
Jag står stadigt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback