Johanna

Man skulle kunna tro att skolan jag går på är en skola för de som vill tänka outside the box. Hyckleri. Skolan är bara en annan box. Med väggar gjutna i betong.

Men visst, jag är inte bitter. Snarare allt som oftast ganska nöjd. Mest tack vare de fantastiska människor som jag lärt känna här. Spontant tehäng mest hela tiden. Pepp och ett allmänt high-fivande. Jag känner mig grym. På det sättet borde alla uppleva Färnebo. Börjar nog känna av något slags systerskap. Avslappnat och äkta.

Vilka jäkla prettoinlägg jag skriver nu för tiden. Det händer så mkt viktigt.


På nätterna inne i mitt huvud flödar de ord som jag vill skriva ner. Jag somnar och vaknar och de är försvunna för alltid.

Jag hoppas att min cynism inte misstolkas allt för mycket.

Jag och Maja spelade in en film idag. Jag damsög mattan i hallen och tv-shopeffekten var alltför stor för att inte dokumenteras. Jag tror den skulle gå att sälja. Så kan vi lägga pengarna i den kollektiva budgeten och sedan köpa den där sportbilen som vi så gärna vill ha. Som stämningsunderlättning på våra jättelånga möten så blir det en sväng runt kvarteret i (i min fantasi: den gula ) sportbilen utan tak. Det ska vara sol och mitt hår ska fladdra i vinden. Så vill jag ha stora filmstjärnesolglasögon också. Det skulle verkligen vara ett festligt avbrott i vardagen. Rent av lite guldkant på tillvaron.