jag älskar alla de halsdukar du stickat till mig

Jag har sagt upp mig på jobbet, och sagt upp lägenheten.
Japp.

Jag har äntligen satt mitt liv i rullning. Nu är det på gång.

Det är verkligen skillnad på att vara vid liv och att verkligen leva.


Den här bloggen har nu, snart ett år gammal inte blivit vad den var menat att bli. De arga feministinläggen är praktiskt taget obefintliga och mina formuleringar är inte vad de borde vara.
Ann-Christin säger att mycket av den ilska jag tar ut på att bli upprörd över saker omkring mig egentligen handlar om en ilska jag har inom mig men inte vågar släppa fram. Kanske. Men jämställdhet och mänskliga rättigheter är fortfarande viktiga.

Katter behöver hem!
alla ni som sagt att ni ska kolla runt kanske kan göra det också, inte bara säga att ni ska göra det.

Snart åker jag och Bror Micke på vår resa, ska bli så jäkla kul och välbehövligt. 10 september. och sen? ja sen, sen är det helt upp till mig att göra mitt liv till det jag vill att det ska vara.

Nu ska jag hem och käka lite frulle, sen gymmet och sen promenad till jobbet. Ohh! jag fick nyss en släng av munterhet. Hmm intressant.


"You see everything you see every part
You see all my light and you love my dark"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback